Nära nog i samma stund som socialdemokraternas verkställande utskott VU berättade att Stefan Löfven nu av den inre kretsen korats till partiets näste ordförande, meddelades från Sveavägen att man svängt när det gäller synen på Europakten. Tillsammans med Håkan Juholt dumpades uppenbart dennes klara och entydiga nej till Angela Merkels skapelse. Anders Borg nickade säkert glatt nere i Davos och de borgerliga ledarsidorna hyllar rörelsens nye tronarvinge.
I meddelandet kränger man dessutom ut och in på sanningen genom att låtsas som om att det är den borgerliga regeringen som ändrat sig i denna strategiska fråga. Som brukligt är vid en sådan helomvändning bäddas den nya kursen in med lösa skrivningar om lika lösa villkor.
Konspiratorromantisk som jag är kan jag inte låta bli att spekulera om det kanske fanns andra anledningar än den medieoffentliga om Juholts avhopp. Socialdemokratiska partiets VU har ofta visat att de anser att partiets medlemmar och väljare är idioter som förstår sämre än de som representerar VU. Är det någon av alla politiskt intresserade människor som inte minns Juholts raka besked om att ett svenskt medlemskap i Europakten vore att bakvägen gå med i euron. En del av de som ville bli av med Juholt var självaste Björn Rosengren. Ni vet han som var i en rökig lokal med knappt påklädda damer i Holland och blandade ihop representationskorten med de privata … och som fick för sig att Norge var den sista Sovjetstaten, trots deras medlemsskap i NATO!? Vad var skälet till att en efter en av tidigare högerorienterade socialdemokrater vek ut sig åt gamarna? Fanns det en dold agenda? Var det Juholts ställningstagande i Europakten som blev hans fall?
Kanske var detta den verkliga urkraften bakom den social-demokratiska parti-högerns kampanj för att göra slut på Juholt? Ja, och helt uppenbart behöver man inte vara konspirationsromantiker som jag för att svara bifallande på den frågan. För inte kan det väl ha varit slarv med bidrag för hyra. Något som Juholt faktiskt betalade tillbaka, hela beloppet på öret, så snart det uppdagades. Inte heller får man foten för en del korkade felsägningar. Folk gör fel ibland, jag med och även du som läser. Det räcker liksom inte för mig för att förklara den enorma lidelsen bakom och styrkan i den förföljelse som skett av Juholt. Lika ojämn och vidrig som vore den ett av den brittiska överklassens spektakulära massdrev på en eller annan förskrämd rävstackare.
De europeiska kapitalens försök till politisk samordning i Europakten är i grunden riktad mot alla vanliga löntagare i Europa. Därför var det rätt av Juholt att spontant säga nej. En spontanitet som nu kanske kan ha varit det verkliga skälet till hans fall. Frågan är hur partiets ledning och Löfven ska kunna klara ut denna fråga med sina medlemmar och väljare. Löfven må vara ”ren som snö”, som Veronica Palm hävdar. Men ”kan samtidigt inte åka skidor eftersom han fryser om händerna”, säger mamma Irene.
Jag undrar om demokratin verkligen är det som styr partiet som man gärna vill hävda. Jag menar … det socialdemokratiska partiet hade en ordförande, vald av deras egen kongress. Nu väljer makteliten i partiet en ny, efter att ha svikit den förra. Varför skall man då sluta leden runt denna odemokratiskt valde ledare? Har makteliten i socialdemokratiska partiet bättre omdöme än sina egna medlemmar? Troligen inte, och det återspeglar väl hela socialdemokratins problem. Deras interna system med hur folk ska tillsättas utgår från att makteliten har bättre omdöme än sina medlemmar men samhället och folket vet att så inte är fallet. Förtroendet rasar alltså, men stabiliteten (lugnet i landet lagom) infinner sig. Förmodligen är många socialdemokratiska sympatisörer nöjda, med att partistyrelsen gjutit olja på vågorna. Nu kan de vända sig om på soffan och somna om.
Jag tror inte att socialdemokratins kris är över. Den har bara försvårats och gjorts än mer komplicerad, därför lämnar många denna allvarliga fråga om demokrati och frihet därhän, ungefär som när man stöter på en för svår nöt att knäcka. Man lägger tillbaka den och tar en ny, så där lite lagomt snabbt för att inte dra uppmärksamheten till sig och visa hur svag man var i nyporna, eller stark så att man förstörde släkteklenoden. Men hur påverkar det förtroendet för politiken och demokratin i Sverige? Hur påverkar detta odemokratiska beslut framtida demokratiprocesser inom socialdemokratin? Har vi kanske sett arbetarrörelsens första steg mot … ja, mot vad?
CHAMPAGNESOCIALISTEN 