Folkpartiet skjuter bom, som vanligt

Den senaste i raden av felskjutningar är väl den om att införa könsneutrala ord. Folkpartiet och vår jämställdhetsminister verkar tro att ord förändrar människors attityd och tolerans. Jag anser att de kan liknas vid de bokstavstrogna religiösa – aningslösa och utan insikt om verkligheten där bristen på nytänkande ersätts med hjärnsläpp.

I Turkiet har det könsneutrala ‘o’ funnits i i över tusen år. Ordet har vare sig åstadkommit jämställdhet, eliminerat kvinnoförtryck eller våld inom familjen.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som är just folkpartiets folkvalde, tyckte nyligen att det kunde vara en bra idé att i det svenska språket införa ett könsneutralt pronomen, ”hen”, för att ersätta ”han” respektive ”hon”.

”Vi får hoppas att det kan vara ett nytt, fräscht grepp för att åstadkomma jämställdhet”, sade Sabuni (SvD 5/3).

Sabuni klargjorde därmed grundtanken bakom förslaget: Genom att införa nya ord kan man också förändra verkligheten, i det här fallet åstadkomma jämställdhet.

Förslaget att införa ”hen” kan inte annat än att utgå från uppfattningen att de generella sociala mönster vi människor uppvisar på basis av våra kön, helt bestäms av sociala omständigheter, och om vi ändrar på de omständigheterna kommer vi också att kunna modellera dessa mönster som vi vill. Den tesen tål förmodligen en respektfull diskussion, oavsett vad man anser om dess hållbarhet.

Men idén att man genom att ändra på orden kan ändra på verkligheten är i utvecklingspsykologisk mening ett mycket enfaldigt och barnsligt eller snarare ett overkligt och magiskt sätt att se på tillvaron. Resonemanget – om vi inte säger vissa ord, utan ersätter dem med andra, kan vi undkomma att locka fram farliga krafter. Sålunda hellre säga ”Horn-Per” istället för djävulen och liknande för att inte riskera att locka fram ”mörkrets furste” är väl trams som vi lämnade när vi kastade ut husförhör och andra häxkonster från vår vardag.

Men för den som verkligen vill ta sig an besvärliga och angelägna frågeställningar när det gäller jämställdhet, saknas det inte utmaningar. Låt mig nämna en. År 2009 gjorde Ungdomsstyrelsen bedömningen att cirka 70 000 unga människor i Sverige har ett begränsat eller villkorat val i förhållande till äktenskap och val av partner och att 8 500 av dessa unga känner sig oroliga för att inte själva få välja vem de ska gifta sig med. Att lämna utrymme i hela samhället för dessa unga människor att söka sig frihet att själva bestämma vilka personer som ska bli deras framtida partners är en fråga som kräver engagemang och insikter om människors olika förutsättningar  och knepiga familjesystem, inte nyord och magi.

Men självklart måste det i en anständig demokrati som vår stå var och en fritt att försöka åstadkomma jämställdhet med magiska besvärjelser eller nyspråkliga konstruktioner. För oss väljare blir det ju på så vis enklare att rösta vid val. Joe Labero for president!

Lite humor på temat manligt/kvinnligt:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s