Det oundvikliga

I Afghanistan, Europa, USA och Kanada är majoriteten mot kriget i Afghanistan. Men kriget är viktigt för regeringens mål att återmilitarisera Sverige och leda försvarsmakten in i NATO.

Det är oundvikligt att delta i krig utan att liv släcks. Idag skedde det oundvikliga (ännu en gång), en soldat skadades och två fick sätta livet till. Jag beklagar ödmjukast de anhörigas förlust.

Till den ansvariga svenska regeringen: Är denna NATO-längtan värt detta lidande?

Jag drar ofrivilligt strån till hyckleriets stack

År 2002 eskalerade konflikten mellan Pakistan och Indien. Ett krig mellan två kärnvapen makter hotade. Närmare en miljon (1 000 000) människor/soldater radade stridsberedda upp sig längs gränsen allt medan artilleriet dag och natt flög över deras huvuden. Det fullskaliga kriget stod för dörren.

Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson kallade Indiens och Pakistans ledare för ”… galningar som kan släppa loss sina kärnvapen vilken sekund som helst.” 

Utrikesdepartementet (UD) avrådde oss från att resa till de båda länderna. Indien och Pakistan har tidigare utkämpat fyra krig så det kanske fanns fog för den oron från UD.

Den väpnade konflikten mellan Pakistan och Indien blossade senast ut i krig 1999 och handlade då om Kashmir. Beskjutningar och ”mindre” väpnade konflikter hade då avlöst varandra i obruten kedja sedan 1989 och tagit 30 000 människors liv.

Vad hände då här i Sverige 2002, mitt under denna storkonflikt som riskerade att bli ett kärnvapenkrig?

Det smakar surt

Wake Up!

Haiti …

landet fattigdom

landet HIV

landet med levande liv.

Årets 1.0

ÅREST ARBETSGIVARE, General Motors (Svenska Aeroplan Aktiebolag)

Några röster om Saabaffären:

Min framtid är tryggad

Läser i mainstreammedia att stödet från vanligt folk för den 70-årige man som örfilade en 13-åring är överväldigande.

Bakgrunden till denna händelse påstås vara att den äldre mannen, som vid tillfället för örfilandet jobbade ideellt vid en minigolfbana, retade upp sig på att 13 åringen cyklade på minigolfbanorna. Han tillrättavisade 13 åringen som svarade med ”gubbjävel” varpå den äldre mannen tappade besinningen och örfilade upp grabben. Rätt tycker svenska folket och min framtid inom arbetet med aggressiva och vilsna ungdomar är tryggad, tyvärr.

Grabben gjorde naturligtvis fel när han cyklade på minigolfbanorna, men vem har inte gjort bus i sin barndom – bara för att få skratta, reta en grinig farbror eller tant eller bara för att få tiden att gå?

 

Slagruta vs. Förnuft 0 – 1

Det är knappast så att jag anstränger mig för att bli missförstådd. Tvärtom, ändå så händer det att jag ställs inför de missförståddas jury och döms till det strängaste av straffen – särling.

Som särling har jag att berätta:

Snart är det val, igen

Inkomstklyftorna ökar enligt en nyligen publicerad LO-rapport. Mellan åren 1991 och 2007 har de rikaste 10 % i landet ökat sina disponibla inkomster med 88 %. För de fattigaste 10 % var ökningen 15 %. Arbetslösa och sjuka halkade efter dramatiskt. Den 1 januari 2010 utförsäkras 15.000 långtidssjuka.

Situationen i ett nötskal

Fotograf: okänd

Våldet …

… klibbar sig fast som kall blöt filt mot huden. Obehaget kryper in och det allra mörkaste av det mörka kryper fram ur vråna som kallt illaluktande slem och du tvingas äta det. Medias favorit har återtagit löpsedlarna idag. Men bakom dagens löpsedlar finns en historia. Skrev media om den? – NEJ, förstås inte.

Sanningen är att:

• terrorn pågått över tid och igår fick en människa sätta livet till. 
• kvinnan fick bensin eller någon annan lättantändlig vätska kastad över sig och som sedan tändes på av före detta sambon.
• dottern, till kvinnan som blev bränd till döds, blev tillsammans med andra boende i hyreshuset vittne till hur samhället skyddar våldsutsatta människor, det vill säga i detta fall – inte alls.

Problemet är inte gårdagens djupt tragiska händelse utan övertron på att straff ska göra människor mindre våldsamma. Idag vet vi bättre hur straffet påverkade just denna man – ska vi fortsätta att göra om samma misstag?

Här kommer lite historia som har sin början från 1996.

http://www.notisum.se/rnp/domar/hd/HD998086.htm (Sarah H och Tibor H är påhittade och heter egentligen något annat)

Tre generalfel

Då har vi begåvats av ännu ett dåligt förslag i raden av alla andra dåliga förslag genom åren i narkotikafrågan. Denna gång är det tre generaldirektörer som står för det dåliga tänkandet, generaldirektörerna från Folkhälsoinstitutet, Smittskyddsenheten och Socialstyrelsen.

Nördigt? … Ja, verkligen!

Men hur-som-helst delar jag glatt med mig, som vanligt. Har precis påbörjat min resa in i de nordamerikanska indianernas rike, rent litterärt och inget annat om nu någon trodde det.

Dee Brown, gav 1970 ut boken ”Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee” och först nu läser jag den. Boken kanske är som gammalt vin, hoppas. Inledningen var snårig och bökig med många namn på platser och stammar som nästan är omöjliga att utläsa för en dalmas. Efter att jag varsamt trasslat mig igenom snåren och böket kastades jag in i spänningen, lidelsen till livet och jorden, sveken i de brutna avtalen, förståelse med mera, med filmatiserade minnesbilder i svartvitt på näthinnan och namn som Crazy Horse och Geronimo red på fläckiga hästar för mitt inre.

Boken verkar bli en höjdare och den fungerade som ett startbatteri för mig. Jag såg plötsligt likheterna mellan dåtid och nutid med den omvärldsförvirrade europeén Columbus, engelska rödrockar, amerikanska generaler till nutidens Israeliska hökar, amerikanska presidenter och europeiska undfallanden. Jag såg för mitt inre ett dåtidens fritt, fredligt och härligt västindien och amerika till dagens av krig svårt sargade Afghanistan, Irak och Mellanösterns blodröda sorg. Jag såg något gammalt som jag lagt i glömskans mörka vrå. Men nu har jag hämtat upp det i dagsljuset och lagt det på bordet mitt framför näsan på mig själv och jag tänkte nu sprida det till er. Då så, till saken.

Bisarr normalitet

Jag har sedan en tid tillbaka kastat skygglapparna. Numer ser jag det vanliga i det onormala och det bisarra i det vanliga. Därför är jag inte förvånad över utnämningen av Obama som fredspristagare.

Arbetslinjen avslöjad!

Alliansen bygger sin politik på en gammalmodig människosyn där folk är underordnade våra makthavare, ett arv ifrån feodaltiden som borgarklassen okritiskt tagit i sin hand, och kliver nu cyniskt över de som ligger ner, på sin väg mot ekonomisk salighet – allt på bekostnad av humankapitalet. Det hela ter sig i läskigt paternalistiska uttryck som att vi skall ”lyda” och ”sköta oss”, annars!

Några exempel på feodalväldets repressiva förättare: Försäkringskassan, A-kassan, fler exempel behövs inte, ni fattar.

Detta cyniska och inhumana beteende från regeringen går under namnet – ARBETSLINJEN … ungefär som ”arbeit macht frei” fast nu med metoder som inte kan kallas för massmord. Kanske en dålig och billig jämförelse men då som nu är beteendet styrt efter en belöning. Belöningen består i att visa ett för regeringen positivt resultat, men är det att likställa med folkets vilja? Resultathysterin driver fram dessa konstigheter där siffror, pengar och ekonomiska prognoser väger tyngre än människors väl och mående.

Människors liv är ett mysterium som ska levas och upplevas av var och en, inte ett problem som ska lösas!

Det är skillnad på folk och fel

Den senaste tidens mediabrus ekar dovt i arbetsbördan, men något litet får jag ändå ur mig.

När man kritiserar Israel för deras agerande eller anklagar de för mord så ljuder skällan högt och det skriks i kör efter bevis, annars kan ni dra åt h….te kan man tolka Israelernas budskap.

När Mehdi Gehzali åker bil i Pakistan, efter att ha suttit inspärrad på Guantanamobasen, så räcker det att det finns lite islamistisk extremlitteratur i bilen han färdas i för att man ska arrestera och gripa honom med misstanke om att han är terrorist.

Jag vet inte vilken situation som är mest skruvad, men ingen situation är eftersträvansvärd eller human för någon människa på den lilla sargade planeten Tellus.

Over and out!

Salam

Förändring

Move your ass

and

your mind will follow!

93:00 1 – 1 … 93:07 1 – 2

Att hålla koncentrationen i 90 minuter klarar många fotbollsspelare. Vi TV-tittare som ser de där övertidsminutrarna som onödiga och som vanligtvis bara spelas av tills domaren blåser i pipan fick oss en rejäl chock igår kväll.

Ärvd fångenskap

Ideligen händer det, uttalanden som obemärkt flyter förbi i informationsflodens lugna och strida ström. Jag sänkte håven i floden idag och fick upp följande:

”Det handlar om att vi sänker det totala lönepaketet för vår ledningsgrupp. Det vill säga att vi tar bort den rörliga ersättningen men för att något kompensera det höjer vi den fasta delen lite”

Marcus Wallenberg sade detta i sin aningslöshet eller kanske, än värre, av ren och skär stupiditet. Jag började fundera på hur det står till egentligen med dessa ”maktens” herrar. Marcus menar kort och gott att SEB-direktörens löneförhöjning från sju till nio miljoner kompenserar något bortfallet av den rörliga ersättningen (läs bonus)! Det ligger mig ytterst nära till hands att ironisera över Wallenbergs uttalande. Jag avstår den här gången.

Har vänstern blivit hövisk?

Och eftersom vi – folket från dalarna – är nogräknade med språket vill jag i största allmogestil påpeka att det heter inte ”dalänning”, ”dalman” eller ”dalakarl” utan DALMAS/DALKARL (man) eller DALKULLA (kvinna). Ibland är skillnaden av större betydelse än man anar.

Nu till senaste tidens grubblerier. Efter att ha läst något alster av den store Coelho startade tankeverksamheten igen.

Vad var det som hände i Grängesberg 1989!?

Du får mig att minnas fast jag helst inte vill, det smärtar och jag blir ledsen. Jag minns verkligheten då, som om den var igår. Året jag minns är 1989 och gruvan i Grängesberg, där jag är född och uppväxt, lades ned. Staten och socialdemokraterna, som folket gick till valurnorna och röstade på, lade ned den. Jag var 20 år och fick lära mig – hur folket svek folket – den hårda vägen. Fackpamparna i ”gruvettan” som sade sig solidarisera med folket i gruvan packade flyttlasset innan nedläggningen och fick jobb i de fina korridorerna på LO. Folket bedrogs å det grövsta. Vad var det egentligen som hände?