Situationen i ett nötskal

Fotograf: okänd

Våldet …

… klibbar sig fast som kall blöt filt mot huden. Obehaget kryper in och det allra mörkaste av det mörka kryper fram ur vråna som kallt illaluktande slem och du tvingas äta det. Medias favorit har återtagit löpsedlarna idag. Men bakom dagens löpsedlar finns en historia. Skrev media om den? – NEJ, förstås inte.

Sanningen är att:

• terrorn pågått över tid och igår fick en människa sätta livet till. 
• kvinnan fick bensin eller någon annan lättantändlig vätska kastad över sig och som sedan tändes på av före detta sambon.
• dottern, till kvinnan som blev bränd till döds, blev tillsammans med andra boende i hyreshuset vittne till hur samhället skyddar våldsutsatta människor, det vill säga i detta fall – inte alls.

Problemet är inte gårdagens djupt tragiska händelse utan övertron på att straff ska göra människor mindre våldsamma. Idag vet vi bättre hur straffet påverkade just denna man – ska vi fortsätta att göra om samma misstag?

Här kommer lite historia som har sin början från 1996.

http://www.notisum.se/rnp/domar/hd/HD998086.htm (Sarah H och Tibor H är påhittade och heter egentligen något annat)

Tre generalfel

Då har vi begåvats av ännu ett dåligt förslag i raden av alla andra dåliga förslag genom åren i narkotikafrågan. Denna gång är det tre generaldirektörer som står för det dåliga tänkandet, generaldirektörerna från Folkhälsoinstitutet, Smittskyddsenheten och Socialstyrelsen.

Nördigt? … Ja, verkligen!

Men hur-som-helst delar jag glatt med mig, som vanligt. Har precis påbörjat min resa in i de nordamerikanska indianernas rike, rent litterärt och inget annat om nu någon trodde det.

Dee Brown, gav 1970 ut boken ”Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee” och först nu läser jag den. Boken kanske är som gammalt vin, hoppas. Inledningen var snårig och bökig med många namn på platser och stammar som nästan är omöjliga att utläsa för en dalmas. Efter att jag varsamt trasslat mig igenom snåren och böket kastades jag in i spänningen, lidelsen till livet och jorden, sveken i de brutna avtalen, förståelse med mera, med filmatiserade minnesbilder i svartvitt på näthinnan och namn som Crazy Horse och Geronimo red på fläckiga hästar för mitt inre.

Boken verkar bli en höjdare och den fungerade som ett startbatteri för mig. Jag såg plötsligt likheterna mellan dåtid och nutid med den omvärldsförvirrade europeén Columbus, engelska rödrockar, amerikanska generaler till nutidens Israeliska hökar, amerikanska presidenter och europeiska undfallanden. Jag såg för mitt inre ett dåtidens fritt, fredligt och härligt västindien och amerika till dagens av krig svårt sargade Afghanistan, Irak och Mellanösterns blodröda sorg. Jag såg något gammalt som jag lagt i glömskans mörka vrå. Men nu har jag hämtat upp det i dagsljuset och lagt det på bordet mitt framför näsan på mig själv och jag tänkte nu sprida det till er. Då så, till saken.

Bisarr normalitet

Jag har sedan en tid tillbaka kastat skygglapparna. Numer ser jag det vanliga i det onormala och det bisarra i det vanliga. Därför är jag inte förvånad över utnämningen av Obama som fredspristagare.

Arbetslinjen avslöjad!

Alliansen bygger sin politik på en gammalmodig människosyn där folk är underordnade våra makthavare, ett arv ifrån feodaltiden som borgarklassen okritiskt tagit i sin hand, och kliver nu cyniskt över de som ligger ner, på sin väg mot ekonomisk salighet – allt på bekostnad av humankapitalet. Det hela ter sig i läskigt paternalistiska uttryck som att vi skall ”lyda” och ”sköta oss”, annars!

Några exempel på feodalväldets repressiva förättare: Försäkringskassan, A-kassan, fler exempel behövs inte, ni fattar.

Detta cyniska och inhumana beteende från regeringen går under namnet – ARBETSLINJEN … ungefär som ”arbeit macht frei” fast nu med metoder som inte kan kallas för massmord. Kanske en dålig och billig jämförelse men då som nu är beteendet styrt efter en belöning. Belöningen består i att visa ett för regeringen positivt resultat, men är det att likställa med folkets vilja? Resultathysterin driver fram dessa konstigheter där siffror, pengar och ekonomiska prognoser väger tyngre än människors väl och mående.

Människors liv är ett mysterium som ska levas och upplevas av var och en, inte ett problem som ska lösas!

Det är skillnad på folk och fel

Den senaste tidens mediabrus ekar dovt i arbetsbördan, men något litet får jag ändå ur mig.

När man kritiserar Israel för deras agerande eller anklagar de för mord så ljuder skällan högt och det skriks i kör efter bevis, annars kan ni dra åt h….te kan man tolka Israelernas budskap.

När Mehdi Gehzali åker bil i Pakistan, efter att ha suttit inspärrad på Guantanamobasen, så räcker det att det finns lite islamistisk extremlitteratur i bilen han färdas i för att man ska arrestera och gripa honom med misstanke om att han är terrorist.

Jag vet inte vilken situation som är mest skruvad, men ingen situation är eftersträvansvärd eller human för någon människa på den lilla sargade planeten Tellus.

Over and out!

Salam

Förändring

Move your ass

and

your mind will follow!

93:00 1 – 1 … 93:07 1 – 2

Att hålla koncentrationen i 90 minuter klarar många fotbollsspelare. Vi TV-tittare som ser de där övertidsminutrarna som onödiga och som vanligtvis bara spelas av tills domaren blåser i pipan fick oss en rejäl chock igår kväll.

Ärvd fångenskap

Ideligen händer det, uttalanden som obemärkt flyter förbi i informationsflodens lugna och strida ström. Jag sänkte håven i floden idag och fick upp följande:

”Det handlar om att vi sänker det totala lönepaketet för vår ledningsgrupp. Det vill säga att vi tar bort den rörliga ersättningen men för att något kompensera det höjer vi den fasta delen lite”

Marcus Wallenberg sade detta i sin aningslöshet eller kanske, än värre, av ren och skär stupiditet. Jag började fundera på hur det står till egentligen med dessa ”maktens” herrar. Marcus menar kort och gott att SEB-direktörens löneförhöjning från sju till nio miljoner kompenserar något bortfallet av den rörliga ersättningen (läs bonus)! Det ligger mig ytterst nära till hands att ironisera över Wallenbergs uttalande. Jag avstår den här gången.

Har vänstern blivit hövisk?

Och eftersom vi – folket från dalarna – är nogräknade med språket vill jag i största allmogestil påpeka att det heter inte ”dalänning”, ”dalman” eller ”dalakarl” utan DALMAS/DALKARL (man) eller DALKULLA (kvinna). Ibland är skillnaden av större betydelse än man anar.

Nu till senaste tidens grubblerier. Efter att ha läst något alster av den store Coelho startade tankeverksamheten igen.

Vad var det som hände i Grängesberg 1989!?

Du får mig att minnas fast jag helst inte vill, det smärtar och jag blir ledsen. Jag minns verkligheten då, som om den var igår. Året jag minns är 1989 och gruvan i Grängesberg, där jag är född och uppväxt, lades ned. Staten och socialdemokraterna, som folket gick till valurnorna och röstade på, lade ned den. Jag var 20 år och fick lära mig – hur folket svek folket – den hårda vägen. Fackpamparna i ”gruvettan” som sade sig solidarisera med folket i gruvan packade flyttlasset innan nedläggningen och fick jobb i de fina korridorerna på LO. Folket bedrogs å det grövsta. Vad var det egentligen som hände?

Tjänstebankens förtroendekonto

VAD ÄR TJÄNSTEBANKENS FÖRTROENDEKONTO? Det vet du. Det känner varenda människa till. Kanske det, men vad betyder det egentligen? En amerikansk författare beskriver den i en bok. Det är världens mäktigaste bank – den finns överallt.

Jag kommer ur en släkt som saknar litterär tradition så när som på Bonniers uppslagsverk och socialdemokratisk partilitteratur. Kunskap ska arbetas in i hjärnan inte läsas, var den tysta regeln. Jag fattade aldrig regeln och begav mig in bland böckernas värld och sökte svar på allsköns frågor. Oj, vad många svar jag fick. Jag har fostrats in i kunnande med arbete, och böcker som jag läste i smyg för att slippa ironiska och cyniska kommentarer.

Att lära sig genom att jobba har sina fördelar, och nackdelar. Jag ska försöka mig på att reda ut det så fortsätt gärna att läsa.

Dela med sig … eller inte!?

Internet blev tillgängligt för världens folk under 1990-talet och sedan dess har kunskap och information blivit mer utbrett och världens folk har blivit lite mer jämlika. Ofta har svenska kulturella människor förkunnat att man ska dela med sig av kultur och behandla andra människor som jämlika oavsett kön, hudfärg, religion, politisk åsikt med mera. Det finns otaliga exempel på detta bland både döda och levande svenska poeter, författare, musiker och andra kulturella budbärare. Det är behjärtansvärt, både deras direkta insatser för att människor ska få bättre villkor att leva sina liv och att de står eller stod för så fina värderingar. Men hur blev det nu med Internet och den jämlikhet och kulturella utbreddheten som förespråkats och tjatats om?

Isen! … nyupptäckt i Polen!

Att lösa problem

Metoden att lösa problem genom att bortse från dem – som till exempel överviktiga människor som i stället för att första banta och sedan börja ”det nya” livet i stället börjar det nya livet direkt är något som jag själv så sakteliga börjat använda.

Sonisphere festivalen är begången!

Vi startade mjukt med diesel och riktigt snus på höglandet i Tranås och styrde allt djupare in i de småländska skogarna mot Hultsfred. Vi - är alltså Roger och Lasse.

Vi passerade Astrid Lindgren omskrivna orter och det var svårt att hålla kvar tanken vid att festivalen kommer bli hård, högljudd, brutal och avgrundsliknande när man läser Mariannelund, Lönneberga och Vimmerby på skyltarna längs vägen. De är så starkt förknippade med sagor, berättelser och somrig barndom att trashmetal nästan känns som en svordom vid blotta åtanken.

Sonisphere festival

Today we do it the bear way!

Rock on!

- Annorlunda … ?

Du ska inte

skämmas för

att du är

zpeziell

 

Öhhh … en av finansvärldens stora har plötsligt vaknat

Det som alla redan visste har nu även landat i storfinansernas medvetande. Unga människor, tonåringar, vill inte betala för musik och gillar inte reklamavbrott i filmer eller TV … och! … när blev det en nyhet?

Så här skriver Dagens Industri om denna nya upptäckt: